Dagarna efter…

Standard

terrordåden i Utöya och centrala Oslo, ligger sorgen fortfarande tung över de allra flesta av oss.

Jag vet inte om det känns ännu tyngre nu när jag har barn, när sådana här saker händer. Det är svårt att jämföra och inte alls nödvändigt egentligen men jag känner en enorm sorg för alla föräldrar som i detta överlever sina barn och får se sina barns liv släckas. Hur går man vidare i livet efter det? Hur hittar man ljus i mörkret?

Norska folket verkar fantastiska på att ta hand om varandra i detta och det är skönt att se. De behöver allt stöd de kan få utifrån också. Och jag tror hela världen har reagerat och sörjer med dem. Norge, detta fredliga land.

Jag kan bara beklaga att högerextrimismens framfart inte tages på större allvar. Att detta inte anses vara ett terrordåd i många medier och hos många människor förstår inte jag?? Det är inte bara islamisterna som utför terrordåd. Det görs av andra extremgrupper också. Nu en ensam högerextrimist Men han är inte ensam i sina åsikter och sitt hat. Det är vitt utspritt. Som tur är har andra inte tagit steget att utföra liknande dåd ÄNNU Men jag som tror att våld föder våld är rädd att detta kan vara början på en otäck våg av hatbrott. Hatbrott, som jag anser det vara. Allt detta hat som vi människor känner för varandra och andra. Det är ofattbart att det hatet kan gå så här långt!

I USA kan de inte ens enas om en budget så att deras ekonomi kan stabiliseras i tid att betala räkningar och det kommer påverka hela världsekonomin om de inte hittar en lösning innan den 2 augusti. Pengar kan ju ses som helt ointressant i dagsläget men att de har svårt att enas om pengar, som kan orsaka finanskaos, visar bara på hur svårt vi människor har att komma överens och hur vi motarbetar varandra. Tragiskt och allvarligt, även på ekonomisk nivå. Pengar borde inte ha nån betydelse. Men ack vad viktiga dessa papperslappar är, allra helst om man inte har några. Som barnen som drabbats av ännu en akutsvält i Afrika. Fast de behöver vatten, mat och sjukvård. Allt detta finansieras med pengar. Lappar gjorda av papper. 

Jag skänkte 50 kronor till Rädda barnen/Unicef. Det räcker inte långt men om ALLA gör lite så kan vi ge mat åt många barn. Efter ett inslag då en 3 årig pojke som är så svårt undernärd, visades upp, han väger bara dryga 5 kilo, (min dotter väger dryga 7 kilo och är 4 månader.) DÅ förstår jag hur akut det verkligen är.

Skänk 50 kr du också. Sms:a  HOPP50 till 72900 eller  200 kr, Sms:a då, HOPP200 till 72900.

Vi kan inte rädda alla men vi kan alltid hjälpa några. Vi kan inte bara sitta och titta på. Vi kan göra något. Vi MÅSTE göra något!

Älska varandra lite mer idag! Vi lever och vi förtjänar att göra det varje dag. Vi har alla rätt till livet oavsett etnicitet, religion och kultur. Ingen har rätt att ta livet i från oss.

Vi föds nakna och vi dör nakna. Vi är alla lika fast så unika.

   

Vår dotter…

Standard

är idag 4 månader. Vi älskar henne ännu lite mer idag när världen visar ännu ett mörkt ansikte och hat som präglar oss alla här i världen varje dag. Det är fruktansvärt det vi människor gör mot varandra i världen varje dag och idag har det kommit nära oss. Nu har det hänt i vårt grannland Norge.

Detta är ingen värld jag vill att mina barn ska behöva växa upp i. Jag vill att de ska kunna växa upp i en trygg, vacker värld. Där människor har rätt att leva i en demokrati och agera för att hjälpa andra och känna empati och kärlek till andra än sig själv och sina lika. Vi är alla människor som föds och dör nakna. Det vi tar med oss i eftervärlden är det som vi gjort i livet. Det borde vara det du tror på och vill påverka som överlever i minnet hos andra. Inte hatet mot det som är annorlunda eller det du inte förstår.

Hur kan vi hata så mycket att vi kan döda oskyldiga ungdomar som har hela livet framför sig. Hur kan någon ge sig själv rätten att beröva dessa ungdomar livet????

Det blev en natt med…

Standard

magont och frekventa toabesök för min del. Somnade först kl 2 för att vakna kl 4 med illamående och kramp i magen. Låg i fosterställning på toa en lång stund mellan ulkande och bajsande. Kallsvettades och kände mig risig som fan. Drack hett vatten och det lugnade sig.

Somnade om strax innan 6, för att vakna kl 6 av makens alarm. Efter amning och blöjbyte x två, då dottern också bajsade massivt, somnade vi om nära, nära.

Vaknade nära, nära, av krystljud från lilltjejen. Ny bajs på ggn, löst och forsande som niagarafallen.

Det enda jag kan tänka mig det kan vara är vaniljglass, som jag var ensam om att äta. Kan det vara socker?? Vet inte men mannen reagerade inte alls. Fast vi är ju alla olika, så det kan lika gärna vara kycklingen.

Ja, detta blev ju ett intressant inlägg för er som orkar läsa, Nä, inte då. Men jag fick skrivat i alla fall. Det känns skönt efter att ha bajs på hjärnan. Nu dags att byta blöja nummer 4…

Bakken med kollegorna imorn ser just nu vääääldigt avlägset ut……………………:(